I helgen har jag varit och hälsat på min farmor som ligger för döden nu. det var hemskt att se henne sådär, liggandes inte kunna röra på sig, inte kunna göra sig förstådd, hon har inte ätit på flera dagar, det förvärrar bara tillståndet som hon är i nu sägs det. Hon får morfin för sin smärta och jag hoppas att hon slipper lida så mycket..

Hennes ögon är halvöppna men tomma, det finns inget liv. Idag när jag satt och höll hennes hand röck hon till då och då, och när jag smekte hennes kind då reagerade hon iaf. Hon slutar och andas i ungfär 30 sek sedan tar hon 3 andetag sedan är det uppehåll igen..
Hennes löständer är urplockade pågrund av att hon inte kan hålla dom kvar, så hon ser lite konstig ut..

Igår och idag satt jag bara på en stol bredvid hennes säng och höll henne i handen, pratade med henne och sa hur mycket jag älskade henne, att hon var fin och att hon alltid har varit snäll. Igår kom tårarna när jag var där hos henne.
Men idag kom dom inte förrän jag kom hem.

Det finns inget som är värre än att se någon ligga och plågas till döds..

Jag hoppas att det snart finns plats för dig i himlen farmor, jag vill inte att du ska plågas såhär..
Jag älskar dig♥